CSRD och Omnibus: vad gäller egentligen för svenska företag nu?

Vad är Omnibus-paketet och varför spelar det roll?

I februari 2025 lade EU-kommissionen fram det så kallade Omnibus-paketet – ett förslag om att förenkla och skjuta upp CSRD-kraven som av många upplevdes som alltför betungande, särskilt för medelstora företag. Europaparlamentet röstade igenom texten den 16 december 2025, och EU:s ministerråd antog de sista delarna i februari 2026, enligt Central Sweden. Paketet innebär i korthet tre saker:

• Rapporteringsstarten skjuts upp med upp till två år för många bolag
• Gränsvärdena för vilka som måste rapportera höjs kraftigt
• De faktiska ESRS-standarderna förenklas.

Antalet obligatoriska datapunkter skärs ned med mer än hälften jämfört med ursprungsversionen, enligt branschorganisationen FAR. Det här är inte en tillfällig paus – det är en strukturell omskrivning av vad CSRD faktiskt kräver.

‍
‍

Vilka svenska företag berörs och när?

Tidigare planerades att stora svenska bolag utanför de allra största börsnoterade koncernerna skulle börja rapportera för räkenskapsåret 2025, med första rapport alltså 2026. Med Omnibus kan dessa bolag i stället vänta till 2028, enligt TMF:s sammanfattning av regelläget.

Gränsvärdet för obligatorisk rapportering har dessutom skärpts kraftigt: rapporteringsskyldighet uppstår nu bara om bolaget uppfyller båda kriterierna – mer än 1 000 anställda och en nettoomsättning som överstiger 450 miljoner euro (motsvarande cirka 4,9 miljarder kronor). Det räcker alltså inte med att vara ett stort bolag i enbart en dimension. Enligt FAR innebär de dubbla kriterierna att antalet företag som omfattas av rapporteringskraven minskar med ungefär 90 procent jämfört med det ursprungliga CSRD-regelverket.

En viktig reservation: "slipper" är inte samma sak som "kan ignorera". Krav från kunder, investerare och banker om att leverera hållbarhetsdata kvarstår, oavsett vad lagen säger. Och för bolag som är underleverantörer till rapporteringspliktiga koncerner kan indirekta krav vara minst lika krävande som formella.

‍
‍

Sverige har en färdplan – men lagen gäller först 2027

Omnibus-direktivet trädde i kraft den 18 mars 2026. EU:s medlemsstater har sedan ett år på sig att implementera det i nationell lagstiftning – senast den 19 mars 2027, enligt Central Sweden. Den svenska utredningen (Ju 2025:11) överlämnade sitt delbetänkande SOU 2026:27 den 17 april 2026, enligt FAR. Huvudlinjen är att genomföra direktivet på miniminivå för att minska regelbördan och stärka svenska företags konkurrenskraft.

PwC Sverige påpekar att Sverige som utgångspunkt implementerar CSRD på miniminivå och inte ställer hårdare krav än EU-direktivet – något som delbetänkandet också bekräftar. Det innebär att de slutliga svenska reglerna väntas följa EU-direktivets lägstanivå, men lagstiftningsprocessen är inte klar förrän under 2027.
‍

‍

Vad bör CFO:n göra nu?

Tre saker är värda att prioritera oavsett var just ditt bolag hamnar i hierarkin:

• ‍Kartlägg ert faktiska beroende. Även om ni inte har direkt rapporteringsplikt kan kunder och finansiärer ändå begära hållbarhetsdata. Vet ni vad som efterfrågas – och har ni det?‍
• Läs delbetänkandet och följ remissprocessen. SOU 2026:27 är nu tillgängligt. Nästa steg är remissrundan och den slutliga propositionen innan lagen träder i kraft 2027. FAR och regeringen.se är de bästa kanalerna att bevaka.‍
• Börja bygga datastrukturer nu. Oavsett vilket år ni träffas av rapporteringsplikten tar det tid att samla in, kvalitetssäkra och tolka hållbarhetsdata. De bolag som börjar tidigt slipper akuta implementeringsprojekt när kravet väl träder i kraft.

Regelverket förändras, men riktningen är tydlig. Transparens kring hållbarhet är inte på väg att försvinna – bara att omformas.

‍