Jag jagade bekräftelse, blev en dålig ledare

I åratal hade jag finslipat min kompetens. Jag hade tränat upp förmågan att ha kontroll, lösa problem och leverera. Till slut fick jag belöningen: en chefsroll. Då började bekymren. Plötsligt väntades jag överge det beteende som hade gjort mig framgångsrik. Jag skulle släppa kontrollen och acceptera att kvaliteten kunde sjunka när någon annan tog över. Men det var inte bara kontrollbehovet som stod i vägen.‍

‍

Kolla vad duktig jag är!

Förut hade jag fått bekräftelse för det jag själv åstadkom. Därför gjorde jag en massa saker och hade jobbet i huvudet dygnet runt. Nu var meningen att jag i stället skulle sätta kollegorna i centrum: bekräfta dem, stötta dem och få dem att växa. Haken var att jag inte begrep hur jag skulle få mitt bekräftelsebehov tillfredsställt av att stå bredvid och titta på.

Så jag fortsatte att fylla på att-göra-listan. Till slut började kroppen protestera. Jag blev kortisolstinn, fick tunnelseende och sov uselt. Hemma var jag mentalt frånvarande och kortare i tonen än jag ville vara. Signalerna var övertydliga, men egot vägrade lyssna.‍

‍

Natten då allt vände

Det led mot midnatt. Jag for upp ur sömnen med ett ryck och en obeveklig dödsångest. Jag rusade runt i lägenheten, hyperventilerade och trodde att jag skulle dö. Den natten gav jag upp jakten på bekräftelse och bestämde mig för att ställa om. Det kändes som att vrida ut och in på mig själv.‍

‍

Valde ny ledarstil

Jag beslöt att leda från baksätet. Lyfta frågor, samtala och komma överens om vem som skulle ta ratten i olika projekt. Jag skulle vara den som såg till att bilen var tankad och servad, inte den som körde. Effekten kom nästan direkt. Jag sov bättre, blev gladare och fann ett lugn som jag saknat länge. Ett år senare fick jag återkoppling från en medarbetare som skrev:‍

“His personnel leadership has grown from being somewhat ineffective to highly effective.”

Efteråt är det lätt att tycka sig se var jag gjorde fel. Men hade jag egentligen haft så många andra vägar att gå? Mitt starka driv sprang ur viljan att utvecklas, ha kontroll och få bekräftelse. Utan det drivet hade jag sannolikt aldrig ens erbjudits chefsjobbet.‍

‍

Vad har du för chefsambitioner?

Det som har gjort dig framgångsrik hittills är kanske inte det som gör dig framgångsrik som ledare. Du kan behöva gå emot dina starkaste drivkrafter och förändra hur du tänker, känner och agerar. Ställ dig frågan: vad söker jag bekräftelse för? Att jag löser problemet på egen hand, eller att jag skapar förutsättningar för gruppen att göra det?

Lyckas du ställa om väntar en annan sorts bekräftelse. Den kommer långsammare, men är betydligt större. Att från baksätet hjälpa människor att växa och lyckas är en av de starkaste egoboostar jag varit med om.
‍